I ett arbetslag uppstår det ofta skilda åsikter. Enligt mina erfarenheter så undviker en del pedagoger konflikter genom att - undvika konfliker. De tar inte diskussioner helt enkelt. Varken med varandra, med rektorn, eller med föräldrarna. Detta leder, förr eller senare, till rent skitsnack, om varandra, om rektorn eller om föräldrarna. Jag kan tänka mig att detta förekommer på fler arbetsplatser än just i förskolan.

Jag har stött på detta allt för ofta (jag tänker inte stryka under stolen med att jag själv deltagit ett par gånger), och jag tycker det är fruktansvärt tråkigt och bidrar till dålig stämning. Det är även lätt att haka på om man vänjer sig vid att alla andra pratar bakom ryggen på folk. Det blir en slags jargong, ett sätt att prata på.

Det skulle vara så härligt om man bara kunde lägga ner detta! Om man kunde ta upp diskussioner värda att ta upp, och glömma småsaker som inte är värda att ta upp. Om man gör det på rätt sätt så tror jag att detta skulle leda till en mycket trevligare arbetsplats! Ännu trevligare skulle vara om man kunde lägga märke till och uppmärksamma varandras goda sidor! Ex. "Åh den mamman är alltid så go mot sitt barn"/"Vad härligt att pappan kunde hämta tidigare idag"(istället för att gnälla på att han inte ringde innan)/"Du är så himla duktig på att pyssla/hålla samling/läsa/sjunga med barnen!"

Om man kunde vända saker som man från början uppfattar som negativa till något positivt, ex. "Rektorn är nästan aldrig här, och ändå får han/hon så mycket gjort", istället för att gnälla på att rektorn inte gör någonting bara för att man sällan ser honom/henne. Om det nu är så att man upplever det som att rektorn aldrig är där samtidigt som han/hon aldrig gör något så hjälper det i vilket fall som helst inte att man pratar om det med varandra, man måste ta upp det med personen det handlar om! Annars kommer man ingen vart och det blir bara tråkig stämning. Sedan kan jag förstå om man vill rådgöra med en kollega innan man tar upp något med exempelvis en förälder, men då har man i alla fall ett syfte med att prata bakom ryggen på någon. När det gäller mig själv så skulle jag uppskatta om någon kom och tog upp något med mig istället för att prata om det bakom min rygg. På så vis skulle jag få en chans att dels förklara varför jag gör som jag gör eller gjort som jag gjort. Samtidigt skulle jag få möjlighet att utveckla mig och förbättra mina sämre sidor.

Detta är självklart lätt att sitta och säga/skriva, men jag tror ändå att om hela arbetslaget anstränger sig, så går det att vända en negativ stämning till en positiv. Och vem vill inte ha en positiv stämning på sin arbetsplats? Vad sägs om att hjälpa och underlätta för varandra lite extra istället för att klanka ner på varandra? INGEN är mer än människa.

Inspirerande litteratur:

"Låt oss tvista igen!" av Mimmi Palm

"Konsten att hantera superjobbiga människor" av Stefan Ekberg

"Handbok i konflikthantering" av Kjell Ekstam