Jag hade en föreläsning idag som handlade en del om miljöer för språkutveckling. Ett exempel togs upp från en förskola i London där de hade mycket pedagogiska material ute på gården. Bland annat hade de en hylla med uteböcker för de barn som ville läsa bok ute. Detta har jag aldrig sett på en förskola innan, ibland tar man ju ut böcker på sommaren, men varför inte ha böcker till hands året runt utomhus? Den pedagogiska verksamheten slutar ju inte bara för att man går ut!

Om man tänker efter så finns det mycket av "innesakerna" man hade kunnat ta ut. Att måla utomhus måste vara väldigt inspirerande, det finns ju så mycket att titta på! Frågan är varför man inte tar ut "innesaker" mer, är det för att man vill att barnen ska springa omkring och röra på sig? är det lathet? är man rädd att sakerna ska förstöras? Jag tror detta kan vara värt att ta upp och diskutera i arbetslaget. Jag har träffat på många barn som tycker bättre om att vara inne än ute, och som ofta protesterar när det är dags att gå ut. För vissa barn kanske skälet till detta är att det inte finns något som de tycker om att göra ute?

Är man rädd om böckerna är ett alternativ att kopiera, laminera och sätta ihop ett par böcker som man har som "ute-böcker".

Apropå utevistelse så tänkte jag på en annan sak, på en förskola jag praktiserade på ville de förbättra den pedagogiska utemiljön. Detta ledde till att de förbjöd mobiltelefoner och kaffe utomhus. Pedagogerna hade även i uppgift att cirkulera mycket på gården, och vara där ingen annan pedagog var, satt en pedagog i sandlådan så skulle man som pedagog gå vidare där det inte fanns någon annan vuxen.

Detta tycker jag kan vara en bra lösning, om det är ett gemensamt beslut i arbetslaget. Jag har sett väldigt ofta att fyra pedagoger sitter på samma bänk, och det känns inte särskilt pedagogiskt. Självklart kan detta hända överallt ibland - framförallt om det finns dåligt med tillfällen för arbetslaget att diskutera saker, men om man märker av att det alltid blir såhär, så kanske man ska fundera över andra alternativ. Kaffe-förbudet var pga att de kände att de inte kunde göra lika mycket med en kopp i handen. En annan lösning de hade på en annan förskola var termosmuggar, som de lätt kunde slänga ifrån sig om det hände något.

Jag tror hursomhelst att kvaliten på utevistelsen kan vara värd att diskutera i de flesta arbetslag, så att barnen stimuleras lika mycket ute som inne.