Jag ska skriva min C-uppsats om barnmassage i förskolan och hur man kan stärka gruppkänslan och minsta stressen i barngruppen med hjälp av det. Jag kommer att börja skriva i slutet på mars men har redan nu börjat göra lite research. Tänkte dela med mig av lite tips från en av böckerna, kring hur man kan motverka barns stress:

- Väck inte barnet för sent på morgonen.

- Ge barnet tid att äta i lugn och ro.

- Försök låta bli att tjata (det är jättesvårt).

- Fundera över hur många timmar på en vecka som ditt barn har över till fri lek.

- Begränsa TV-tittandet.

- Hjälp barnet att välja lämpliga TV-program.

- Stäng av TV:n eller radion när ingen tittar eller lyssnar.

- Rensa bort onödiga ljud.

- Ställ krav på samhället, engagera dig i frågor som rör ditt barn.

- Fråga personalen på förskolan, fritidshemmet och i skolan hur de upplever ditt barns situation.

- Fundera över om ditt barn har för lite stimulerande aktiviteter. En understimulerad hjärna kan också reagera på stress.

- Rensa bland barnens aktiviteter om almanackan är full.

- Fundera på om du själv, förskolan eller skolan har orealistiska förväntningar och krav på ditt barn.

- Kan det vara så att barnet sörjer något eller någon?

- Är du säker på att ditt barn ser och hör bra?

- Sover och äter barnet bra och på regelbundna tider?

- Barn kan inte skynda sig. Hur ofta ber du barnet om det?

- Är det möjligt att du kan tillbringa mer tid tillsammans med ditt barn?

- Går det att förändra något i barnets hemmiljö så den blir mindre stressande?

- Ta hand om din egen stress.

Vi lever livet framlänges men begriper det baklänges. Därför kommer här en dikt i ett farfarsperspektiv, tillägnad alla pappor:

Pappor som har bråttom

Pappor är jämt på språng

och har bråttom.

Pappor med ont om tid

finns det gott om.

Pappornas pappor

säger: ursäkta,

farfar, det blir man

utan att jäkta.

Då först, när livet

brådskar på riktigt,

hinner man undra:

Vad var så viktigt?

Pappan som tar det lugnt

blir förvånad.

Åren går likväl fort

som en månad.

Barnen blir stora

en dag i sänder.

Dagarna går,

vad är det som händer?

Far  hann bli farar

tid fanns det gott om.

Då bör nog inte

pappor ha bråttom.

/Ingvar Dahlström

Boken jag hämtat detta ur heter "Titta vad jag kan! vad föräldrar behöver veta om barns utveckling" av Ylva Ellneby, och verkar himla bra och lättläst! Ylva har skrivit flera böcker om barns utveckling, men denna verkar vara lättast att läsa och förstå. Rekommenderas till alla som har med barn att göra!

De sista åren har det tillkommit mer och mer teknik i förskolan, ipads, smartboards m.m som ska användas i pedagogiskt syfte. Jag har fått intrycket att barn idag (beroende på ekonomin givetvis) möter tv, dator, ipads och iphones hemma, och jag kan även tänka mig att det ibland används som barnpassning hemma. Därför ser jag egentligen ingen mening med att ha det på förskolan. Där arbetar det (i regel) välutbildad personal som har betalt för att aktivera barnen på bästa möjliga sätt efter den individuella nivå de ligger på utvecklingsmässigt. Men snart kanske även förskolepersonalen ersätts av teknik, vad vet jag? ;P Jag är medveten om att jag SKA arbeta med det här när jag har studerat färdigt, men jag kommer nog vara lite försiktig med hur ofta och under hur långa stunder jag gör det.

Läste en artikel på läkartidningens hemsida om barn och teknik: http://www.lakartidningen.se/engine.php?...p?articleId=19078<br />
Här kommer några utdrag:

Böckerna om Ellis, av Siri Reuterstrand och Jenny Wik handlar om ett barn i olika situationer. I varje bok har Ellis med sig sin gosedjursapa Ballowits, som är en viktig karaktär. Det framgår aldrig om Ellis är en pojke eller flicka, men ordet hen används inte heller, utan barnet benämns helt enkelt enbart "Ellis". Detta tycker jag gör böckerna personliga, samt når en bredare läsarkrets, då det blir lätt för både pojkar och flickor att identifiera sig med Ellis.

Min egna Ellis-samling

Böckerna rekommenderas för barn mellan 3-6 år, men jag tycker att de går bra till yngre barn också, bara man förkortar texten lite när man läser. Mycket spännande bilder och ämnen som bjuder in till diskussion. Bra att läsa för barn inför olika situationer, exempelvis inför ett tandläkarbesök, innan man ska köpa hund osv. 

Samtliga Ellisböcker:

"Ellis går till tandläkaren"

"Ellis går till doktorn"

"Ellis blir mörkrädd"

"Ellis älskar hundar"

"Ellis nya kompis"

"Ellis åker ut på landet"

"Ellis kommer bort"

Om man inte som jag har flytet att ramla på böckerna på rea för 29 kr styck, så kostar varje bok runt 50 kr.

Vikarierade på en förskola i veckan och fick då några idéer till påskpyssel som jag tänkte dela med mig av:

Glad påsk!  

Ett boktips ifall man ska ut och resa med sitt barn är "Ingrid ska resa" av Katerina Janouch och Mervi Lindman:

Boken är tänkt för de yngsta barnen, men går bra för de äldre också, då kan man diskutera desto mer kring vad som händer i boken!

Vi har haft i uppgift i skolan att fotografera textmiljön i förskolan, idag hade vi redovisning och detta ledde till massor av tips, tankar och idéer som jag tänkte dela med mig av här. Många saker gör ni säkert redan, men jag kanske kan bidra med några nyheter, i annat fall kan det vara bra för mig att gå tillbaka och titta på när jag börjar arbeta sedan. Jag tror även att föräldrar kan ha nytta av en del av de här exemplena:

- De flesta förskolor har en matsedel i hallen, så att föräldrarna ska kunna se vad barnen får för mat. Varför inte göra en barnmatsedel för varje vecka också? Med både text och bilder som man sätter upp på barnens nivå. Barnen är ju ofta också nyfikna på vad de ska äta!

- Förskolan vi besökte hade laminerade böcker med bilder på barnen och deras nära och kära, detta så att barnen kunde gå och kika i boken när de saknade sina familjer, eller för att visa för kompisarna. Detta kan leda till många intressanta samtal. Varför inte göra detta till en mysig grej som barnet och föräldrarna kan göra tillsammans under inskolningen? Här är det också bra att sätta upp böckerna i barnhöjd så att de är lätt-tillgängliga!

- Många av förskolorna hade mycket text uppsatt men utan någon form av symbol för ordet. Symboler är grunden till textförståelsen. Ett förslag som kom fram var att sätta upp en tejpremsa i hallen, med texten "Sko-gräns" samt en bild på en sko med ett kryss över, istället för att enbart ha texten högt upp på väggen där bara de vuxna kan se.

Sko-gräns-skylt

En bild mittemot toaletten på ett barn som spolar på toaletten med texten "Glöm ej spola"

- Alfabetets bokstäver var något som påträffades på många verksamheter, däremot satt de ofta högt uppe utan att ha introducerats på barnen. Men det fanns ett par som hade gjort något roligt med det, som hade låtit barnen rita saker under bokstäverna som började på respektive bokstav. En annan förskola jag hört talas om har satt barnens bilder under bokstaven i respektive barns förnamn. Viktigt tycker jag är att det åtminstone finns så att barnen ser det.

- Flera förskolor hade låtit barnen hitta på egna sagor, som pedagogerna skrivit ner och berättade på läsvilan

Saga barnen hittat på

- Att fotografera vikarier och sätta upp i hallen tror jag är uppskattat både utav föräldrar och barn. På en förskola hade de bild samt namn i hallen på vikarien.

Vikarie-skylt

- En del förskolor hade "veckans bokstav" där barnen fick leta efter den aktuella bokstaven både i förskolemiljön, i böcker, klippa ut i tidningar osv.

- Några förskolor hade låtit barnen skriva sina namn själva vid sina fack och på sina lådor. För de som inte kunde skriva än blev det istället symbolisk skrift, men barnen kände ändå igen sina egna "namn". Dessa kan man ju exempelvis byta en gång om året eller varje termin, och låta barnen jämföra med sina skyltar tidigare år/terminer. På så vis gör man barnen medvetna om sitt eget lärande.

- Ibland får man vykort av barn och pedagoger som är bortresta, dessa är det roligt om man sätter/hänger upp så barnen kan titta på och läsa.

- Se över barnböckerna på avdelningen, hur aktuella är de ur genus/kultur-perspektiv? Finns det några böcker på andra språk? Gör er av med inaktuella böcker ni inte tror tillför barnen något, eller låt barnen klippa ur figurer och bokstäver ur dem.

- Låt barnen ta med egna böcker hemifrån. Utse exempelvis ett barn i veckan vars bok man läser på vilan/samlingen. Låt barnet berätta om boken och varför han/hon tycker om den.

- En förskola hade använt fönsterfärg och på så vis förgyllt vinka-fönstret. De hade gjort en ruta där det stod "Hejdå! Vi ses snart!", ett par hjärtan och en liten ruta i rutan där föräldrarna brukade blåsa på glaset och rita eller skriva små kärleksförklaringar till barnen. Underbart fint var det!

Med risk för att göra ett otroligt långt blogginlägg så tänkte jag lägga till ett par tips till som vi fick från en föreläsning efter redovisningen. Det var en förskollärare som berättade hur de arbetade med skriftspråkande i hennes förskoleklass. Jag skriver med olika färger så det blir roligare att läsa :)

- För er som arbetar i förskoleklass/grundskola så tipsade hon om något som hette Skolbibliotekscentralen (det finns åtminstone i Göteborg), där man kunde beställa låneböcker och få levererade direkt till skolan.

- Låt barnen skriva sagor till sina teckningar, som man kan samla i en mapp och läsa på vilan.

- Dokumentera barnens lek med en kamera, och låt barnen hitta på en saga utav det, som man skriver ner och sätter ihop till en bok tillsammans med bilderna.

- De hade en skrivhörna som barnen kunde leka i med skrivmaskin, blanketter, pennor, stämplar osv. Där lekte barnen kontor och bank m.m

- De hade en brevlåda i klassrummet där barnen fick skriva brev och skicka teckningar till varandra och pedagogerna. På väggen bredvid brevlådan hade de satt upp bilder på både barn och pedagoger, med deras namn under, så att barnen kunde kika på namnen när de skulle skriva på kuvertet.

- Låt barnen prova att skriva på datorn

- Låt barnen brevväxla med exempelvis tomten, eller varför inte skicka ett brev till centralköket, en kändis, en föräldraledig pedagog, en annan förskola, pedagoger barnen haft tidigare, deras framtida lärare osv. Ta tillvara på barnens frågor och intressen.

- Om föräldrarna har mailadresser, kan man låta barnen skriva mail till sina föräldrar på jobbet.

- Låt barnen skriva infolappar till föräldrarna i hallen (om exempelvis lucia-firande och liknande)

- Rätta inte barnens stavfel, utan uppmuntra barnens skriftspråkande genom att visa att du förstår vad de har skrivit. Ifall något barn som kommit längre i sitt skrivande påpekar ett annat barns stavfel, så är det viktigt att man pratar om att "vi håller på att lära oss att skriva, då får det se ut såhär, det viktiga är att vi kan läsa det".

- Lek en lek: "Jag tänker på något som är stort och genomskinligt, som finns i det här rummet och börjar på F" "Fönster!" "Är det någon som vet hur F ser ut?" osv.

- Hitta tillfällen och situationer där det finns sammanhang att lära sig. Lärande ska vara lustfyllt och roligt!

- Låt barnen skriva inköpslistor

- Gör det möjligt för barnen att skriva i leken, låt dem göra flygbiljetter, pass, biljetter till teater, sjukhus-journalbok osv.

- Sätt upp rim på väggen, med både ord och symboler, så blir det lättare att förstå för även de som inte börjat läsa så mycket.

- Gör en rimbok tillsammans med barnen, om barnen. Exempelvis: "Rebecka har hittat en snäcka"

- Gör barnen uppmärksamma på skyltar och dylikt när man är ute och går. Det finns fullt av text och symboler ute, vad betyder de egentligen?

- Barnets namn är ofta det första de vill läsa och skriva. Experimentera med namnen! Vad händer om man lägger till/tar bort/kastar om bokstäver?

- Utgå ifrån barnens intressen, lirka för att fånga de ointresserade. Ta vara på sådant barnen möter i vardagen, allt från Star Wars, Melodifestivalen, Pokémon, Erik Saade osv. På så vis väcks barnens intresse och engagemang.

- Låt barnen hitta på och lösa korsord tillsammans.

- Uppmuntra barnen att producera egna böcker, spel osv. Inte bara konsumera färdiga produkter.

Vi fick i uppgift att läsa s. 128-170 i Eva Johanssons "Möten för lärande". Just detta avsnitt handlade om att använda omsorgssituationer på ett mer pedagogiskt sätt. Att inte blöjbyten, påklädning, avklädning och matsituationer behöver handla om att få något avklarat, utan att man kan ta tillvara på även de situationer som en lärandesituation, och som en möjlighet till samspel mellan barn och pedagog.

Här finns "Möten för lärande" som pdf-fil: http://www.skolverket.se/2.3894/publicerat/2.5006?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww4.skolverket.se%3A8080%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FRecord%3Fk%3D1152

Jag hade en föreläsning idag som handlade en del om miljöer för språkutveckling. Ett exempel togs upp från en förskola i London där de hade mycket pedagogiska material ute på gården. Bland annat hade de en hylla med uteböcker för de barn som ville läsa bok ute. Detta har jag aldrig sett på en förskola innan, ibland tar man ju ut böcker på sommaren, men varför inte ha böcker till hands året runt utomhus? Den pedagogiska verksamheten slutar ju inte bara för att man går ut!

Om man tänker efter så finns det mycket av "innesakerna" man hade kunnat ta ut. Att måla utomhus måste vara väldigt inspirerande, det finns ju så mycket att titta på! Frågan är varför man inte tar ut "innesaker" mer, är det för att man vill att barnen ska springa omkring och röra på sig? är det lathet? är man rädd att sakerna ska förstöras? Jag tror detta kan vara värt att ta upp och diskutera i arbetslaget. Jag har träffat på många barn som tycker bättre om att vara inne än ute, och som ofta protesterar när det är dags att gå ut. För vissa barn kanske skälet till detta är att det inte finns något som de tycker om att göra ute?

Är man rädd om böckerna är ett alternativ att kopiera, laminera och sätta ihop ett par böcker som man har som "ute-böcker".

Apropå utevistelse så tänkte jag på en annan sak, på en förskola jag praktiserade på ville de förbättra den pedagogiska utemiljön. Detta ledde till att de förbjöd mobiltelefoner och kaffe utomhus. Pedagogerna hade även i uppgift att cirkulera mycket på gården, och vara där ingen annan pedagog var, satt en pedagog i sandlådan så skulle man som pedagog gå vidare där det inte fanns någon annan vuxen.

Detta tycker jag kan vara en bra lösning, om det är ett gemensamt beslut i arbetslaget. Jag har sett väldigt ofta att fyra pedagoger sitter på samma bänk, och det känns inte särskilt pedagogiskt. Självklart kan detta hända överallt ibland - framförallt om det finns dåligt med tillfällen för arbetslaget att diskutera saker, men om man märker av att det alltid blir såhär, så kanske man ska fundera över andra alternativ. Kaffe-förbudet var pga att de kände att de inte kunde göra lika mycket med en kopp i handen. En annan lösning de hade på en annan förskola var termosmuggar, som de lätt kunde slänga ifrån sig om det hände något.

Jag tror hursomhelst att kvaliten på utevistelsen kan vara värd att diskutera i de flesta arbetslag, så att barnen stimuleras lika mycket ute som inne.