Jag tittade på senaste avsnittet av "Lyxfällan" häromdagen. Det handlade om en 20-årig tjej som bodde gratis hos sin kille, fick ut drygt 15.000 kr varje månad och ändå fick låna pengar av sin sambo och sina föräldrar i slutet på månaden. Detta på grund av att hon hade shoppat upp alla pengar och ville spendera mer.

Jag tror det är viktigt som förälder att vara restriktiv när det kommer till att låna ut pengar till sina barn, oavsett vilken ålder de befinner sig i. När jag arbetade extra i en butik i somras hände det ofta att barn hittade saker de ville ha där. I många fall sa föräldrarna att barnen skulle titta vad de hade för pengar i plånboken. Därefter skulle de fundera på om de hade råd, och om de i så fall var säkra på att de ville lägga sina pengar på just det. I andra fall lät föräldrarna barnen låna pengar till det de ville ha.

Frågan är vad det sänder ut för signaler till barnen? Att de kan köpa precis vad de vill om de lånar pengar? Då kan det lätt bli som det blev i detta fallet. Jeanette i "Lyxfällan" köpte kläder på kredit, samt lånade pengar från närstående till det. Låna pengar från människor i sin närhet tycker jag man bara ska göra om det verkligen är kris, inte för att man vill shoppa. Låna pengar på banken gör man vid stora köp såsom boende. I alla fall om man vill undvika att sätta sig i en liknande situation som Jeanette. Jag hoppas att jag kommer lyckas lära mina barn att respektera pengar och även saker de får och köper. Låna ut pengar ska jag försöka undvika, då är det i så fall bättre att ge barnet pengar/det de vill handla, enligt min mening. Tror inte det är bra att lära sina barn att låna pengar. Vad tror ni?

Jag ska skriva min C-uppsats om barnmassage i förskolan och hur man kan stärka gruppkänslan och minsta stressen i barngruppen med hjälp av det. Jag kommer att börja skriva i slutet på mars men har redan nu börjat göra lite research. Tänkte dela med mig av lite tips från en av böckerna, kring hur man kan motverka barns stress:

- Väck inte barnet för sent på morgonen.

- Ge barnet tid att äta i lugn och ro.

- Försök låta bli att tjata (det är jättesvårt).

- Fundera över hur många timmar på en vecka som ditt barn har över till fri lek.

- Begränsa TV-tittandet.

- Hjälp barnet att välja lämpliga TV-program.

- Stäng av TV:n eller radion när ingen tittar eller lyssnar.

- Rensa bort onödiga ljud.

- Ställ krav på samhället, engagera dig i frågor som rör ditt barn.

- Fråga personalen på förskolan, fritidshemmet och i skolan hur de upplever ditt barns situation.

- Fundera över om ditt barn har för lite stimulerande aktiviteter. En understimulerad hjärna kan också reagera på stress.

- Rensa bland barnens aktiviteter om almanackan är full.

- Fundera på om du själv, förskolan eller skolan har orealistiska förväntningar och krav på ditt barn.

- Kan det vara så att barnet sörjer något eller någon?

- Är du säker på att ditt barn ser och hör bra?

- Sover och äter barnet bra och på regelbundna tider?

- Barn kan inte skynda sig. Hur ofta ber du barnet om det?

- Är det möjligt att du kan tillbringa mer tid tillsammans med ditt barn?

- Går det att förändra något i barnets hemmiljö så den blir mindre stressande?

- Ta hand om din egen stress.

Vi lever livet framlänges men begriper det baklänges. Därför kommer här en dikt i ett farfarsperspektiv, tillägnad alla pappor:

Pappor som har bråttom

Pappor är jämt på språng

och har bråttom.

Pappor med ont om tid

finns det gott om.

Pappornas pappor

säger: ursäkta,

farfar, det blir man

utan att jäkta.

Då först, när livet

brådskar på riktigt,

hinner man undra:

Vad var så viktigt?

Pappan som tar det lugnt

blir förvånad.

Åren går likväl fort

som en månad.

Barnen blir stora

en dag i sänder.

Dagarna går,

vad är det som händer?

Far  hann bli farar

tid fanns det gott om.

Då bör nog inte

pappor ha bråttom.

/Ingvar Dahlström

Boken jag hämtat detta ur heter "Titta vad jag kan! vad föräldrar behöver veta om barns utveckling" av Ylva Ellneby, och verkar himla bra och lättläst! Ylva har skrivit flera böcker om barns utveckling, men denna verkar vara lättast att läsa och förstå. Rekommenderas till alla som har med barn att göra!

De sista åren har det tillkommit mer och mer teknik i förskolan, ipads, smartboards m.m som ska användas i pedagogiskt syfte. Jag har fått intrycket att barn idag (beroende på ekonomin givetvis) möter tv, dator, ipads och iphones hemma, och jag kan även tänka mig att det ibland används som barnpassning hemma. Därför ser jag egentligen ingen mening med att ha det på förskolan. Där arbetar det (i regel) välutbildad personal som har betalt för att aktivera barnen på bästa möjliga sätt efter den individuella nivå de ligger på utvecklingsmässigt. Men snart kanske även förskolepersonalen ersätts av teknik, vad vet jag? ;P Jag är medveten om att jag SKA arbeta med det här när jag har studerat färdigt, men jag kommer nog vara lite försiktig med hur ofta och under hur långa stunder jag gör det.

Läste en artikel på läkartidningens hemsida om barn och teknik: http://www.lakartidningen.se/engine.php?...p?articleId=19078<br />
Här kommer några utdrag: